2024-04-10 var vi på studiebesök på Folklivsarkivet i Lund
Folklivsarkivet i Lund grundades 1913 som del av universitetet och utför insamling, forsking och undervisning i egen regi eller i samarbete. Arkivet tillhandahåller material för studentarbeten och forskning, samtidigt som insamlingen anpassas till framförallt den etnologiska forskningens frågeställningar. Mycket av den etnologiska forskningen i Lund har baserats på arkivets material.
En viktig del av verksamheten består i att göra samlingarna tillgängliga för allmänheten. Arkivet kontaktas och besöks av forskare, studenter, journalister, skolklasser, lärare, lokalhistoriker och andra intresserade som letar information om ett visst ämnesområde eller en viss socken. De äldre manuella registren har överförts till databaser, flera tillgängliga genom arkivets hemsida. Digitalisering av bild-, ljud- och textsamlingarna fortlöper kontinuerligt.
Under besöket fick vi besöka arkivutrymmena.
Efter besöket och föredraget om Folklivsarkivet var vi många som besökte Riksarkivets
i Lund föredrag om ”Dömd till döden 1756”. Var Hanna från Östra Grevie en häxa?
2017 års höstutflykt gick till Vikingabyn vid Foteviken
Text och bilder: Ingemar Samuelsson, Ronny Karlsson
Den 5 september samlades 17 medlemmar från LBSF vid Folkets hus i Lomma för avfärd till Vikingabyn vid Foteviken
för att ta del av liv och leverne från en flydd tid. Vi blev snabbt förflyttade 900 år tillbaka av en engagerad och kunnig guide.
Det blev en historisk vandring genom byggnader, torg och avrättningsplats. Här fanns de flesta hantverk i olika hus. Ett av husen, garvarehuset låg lite avskilt från byn. Detta berodde den otrevliga lukt som kom genom de vätskor man använde vid garvningen, bland annat urin.
I flera av husen pågick det verksamhet, det är intresserade medlemmar som ställer upp och visar gamla hantverk. På bilden ser vi garvaren som visar upp ett garvat fiskskinn.
Vi träffade även på avbilder på olika gudar och runstenar som var dåtidens möjlighet att bevara ett meddelande för framtiden. Vikingabyar låg ofta en bit in i en vik omgärdat av en skyddsvall för att skydda sig från fiender. Byn består av ett antal byggnader för olika funktioner, såsom bageri, smedja, vävaregård, lagmansgård och tinghöll mm. Husen är byggda med olika teknik som man hittat vid arkeologiska utgrävningar t.ex. bulteknik och resvirkesteknik.
En trevlig eftermiddag avslutades med kaffe i museets kafé.
?
Höstutflykten år 2016 gick till Skarhults slott
”Den dolda kvinnomakten”
Den 9 september samlades ett 30-tal medlemmar vid Folkets hus i Lomma för avfärd mot Skarhults slott,
där vi skulle bli guidade genom och se utställningen ”Den dolda kvinnomakten”.
Vi hälsades välkomna av Alexandra von Schwerin, slottsfru på Skarhults slott och ordförande, Skarhults Kulturminne.
Nedan följer en avskrift av broschyren
Välkommen till Skarhults slott – med utställning, visningar, park och café!
Här blir fem århundradens mäktiga kvinnor levande igen.
…. frågade jag mig förbryllat som just nyinflyttad stockholmstjej i det jättelika skånska 1500-talsslottet Skarhult. Salarna ekade tomt till svar.
Nyfiken på sina föregångare började hon bläddra i vindsarkiven. Bit för bit föll en oväntad bild på plats.
En fascinerande historia om kvinnor växte fram. Tillsammans med en rad kända författare och historiker har hon presenterat svaret i en bok och en utställning på slottet.
”Den största vita fläcken i svensk historia”
Så beskriver medverkande historieprofessor Dick Harrison temat för Den dolda kvinno-makten. Enligt ägarlängden har godset gått från far till son.
När söner saknats blev äldsta dotterns man automatiskt ägare. Idel herrar. Men var fanns mänsklighetens andra hälft? När Alexandra frågade historikerna svarade de:
”Tja, ingen brukar fråga efter kvinnorna”.
Då började vi gräva på allvar. Och forskningen gav svart: eftersom kvinnan var formellt omyndig har hennes historia sälla berättats, trots att hon ofta var den som i praktiken bestämde.
Det finns en vit fläck i svensk historieskrivning.
Kvinnorna hade makt
Om detta berättar universitets- och skolundervisningen lite eller ingenting. Dagens syn på historiens kvinnor präglas av en grundläggande missuppfattning: att kvinnor saknade makt.
Men i verkligheten utövade kvinnor ofta makt, stor makt, över gårdar, handelshus och till och med hela riket. Halva Sveriges historia är anonym. Fram till nu.
Skarhult berättar den dolda historien
Kvinnornas förutsättningar var visserligen inte de bästa. De uteslöts från högre ämbeten, fick inte gå på universitet och saknade rösträtt.
Äktenskapet var ett ekonomiskt projekt – en kvinna gick från far till man. Ekonomiskt självbestämmande blev hon först som änka.
Men kvinnorna på Skarhult är intressanta just eftersom de visar hur dåtidens hinder kunde övervinnas. För den som byggde slottet hette Mette Rosenkrantz.
Stina Piper fick det i morgongåva. Margaretha Uddenberg räddade godsets ekonomi. Beata von Königsmarck drev det i över ett halvsekel.
Historien om dessa kvinnors medryckande öden – från utmobbad café servitris till excentrisk drottning – har aldrig berättats.
Det är dags nu.
Skarhults mikrokosmos visar något större
Skarhults kvinnor belyser inte bara sin egen historia, utan blir en symbol för alla svenskor vars liv och strävan under de senaste 500 åren fört Sverige framåt politiskt,
ekonomiskt och socialt. Tillsammans grusar de myten om att kvinnliga förebilder saknas. Kvinnorna på Skarhult blir ett mikrokosmos som visar hur Sverige – och Europa –
förändrads under fem sekel och in i modern tid. Vår historias vita fläck skapade en gång gemensamt. Nu måste den fyllas gemensamt.
Historien blir levande igen
Utställningen Den dolda kvinnomakten visar i rik detalj femton slottsfruars liv. Deras öden och strävan spelas upp i närbild. Dessa kvinnor har genom eget mod, handlingskraft och ambition avgjort slottets historia.
Nu blir de levande igen.
Alexandra von Schwerin
Ordförande, Skarhults Kulturminne
Vi, som var med på utfärden, delades upp i två grupper. Alexandra von Schwerin och Helena Silfverhielm guidade oss igenom de olika århundradens salar
1500-talsrummet med Mette Rosenkrantz – 1800-talsrummet Vad betyder din mouche? – 1900-talsrummet med Helena Silfverhielm
Som vanligt på LBSF´s utfärder lyckas programgruppen välja datum efter väder.
Efter de guidade turerna avslutade vi med gemensam fika i slottsträdgården.
En intressant och trevlig eftermiddag.
från vänster: Härskarinnan med riddarhjärtat – Mette Rosenkrantz (1533-1588), På liv och död i stormaktens orostider – Beata Elisabeth von Königsmarck (1637-1723), Rokokogrevinnan som gick sin egen väg – Christina ”Stina” Piper (1734-1800),
Torpardottern med kärlekens makt – Maria von Schwerin (1864-1952), Ni ska bli ett gott parti – Margaretha von Schwerin (1908-1998)
för mer information se Den dolda kvinnomakten och 20 slottsfruar.
Tidigare genomförda utflykter.
Höstutflykten år 2015 gick till Frilandsmuséet i Kongens Lyngby i Danmark den 11 september.
”Frilandsmuséet – en levande historia”
Vi var 16 personer, som samlades utanför Folkets Hus i Lomma för att gemensamt köra över Öresundsbron och sedan ta oss vidare till Kongens Lyngby och Frilandsmuséet.
Vi besökte muséets stämningsfulla historiska hus och gårdar, och njöt av de vackra och omväxlande trädgårdarna.
Under en guidad tur fick vi gå in i hus och gårdar, och guiden berättade ingående, om hur man hade levt i dessa förr i tiden. Därefter åkte vi häst och vagn runt den vackra parken, för att se fler hus bl.a. ett som hade ett tak av tång, se bild nedan.
Efter guidningen och hästskjutsen dukade vi fram våra medhavda matsäckar och fick en trevlig stund tillsammans, innan det bar hemåt igen.
Britt Jarebrant
för mer information se Frilandsmuséet i Lyngby.
Höstutflykten år 2013 gick till Falsterbo museum
”Från Hansatid till Nutid – Lokalhistoria”
Den 3 september åkte ett gäng LBSF’are till Falsterbo, för en guidad visning av Falsterbo museum.
Bengt Hansson, ordförande i Falsterbo museiförening, hälsade oss välkomna och berättade om Falsterbo och Skanör.
Han berättade om medeltidsfynd från Hansatiden och sillamarknadstiden, och om modeller av slotten (1200/1300-talen) samt Fyrplatsen ”Kolabacken” (1222).
Här finns i Sjöfartshallen en rekonstruktion av Falsterbobåten, ett vid Falsterbo strandat fartyg från 1200-talet, en skolsal från början av 1900-talet,
rumsinteriör från en sommarvilla vid förra sekelskiftet, skrädderiverkstad från 1915, kopparslagarverkstad, en diversehandel från Gamla Skanör,
samt en naturhistorisk avdelning, som visar nu levande och utdöda fåglar och djur, som är och har varit typiska för trakten på Falsterbonäset.
Det finns även ett litet kapell, där det förekommer vigslar.
Intill finns en husbehovsmölla av holländartyp.
Efter guidningen dukade vi fram våra medhavda kaffekorgar och hade en härlig stund på museets innergård.
Britt Jarebrant
för mer information se Falsterbo museum.
Höstutflykten år 2011 gick till nordens största järnåldersplats i Uppåkra
Tisdagen den 6 september var det 30 medlemmar, som följde med föreningen till Uppåkra för att besöka de arkeologiska utgrävningarna, som pågår där sedan 1996.
Redan 1934 upptäcktes boplatsen, som är från järnåldern. Den täcker ca. 25 fotbollsplaner i yta. Bosättningen är från ca. 100 f.Kr. och till 1000 e.Kr., och var som störst under vikingatiden mellan 800-1000 e.Kr.
Det var på 1930-talet, när man skulle bygga en ny gård sydväst om Stora Uppåkra kyrka, som man stötte på denna unika plats, som är en av Sveriges största forntida fyndplatser.
1996 gjorde man en metalldetektorsökning, som visade, att de fyndrikaste områden finns strax sydväst om kyrkan, och 2001 inledde man de större utgrävningarna som nu pågår varje sommar. Närmare 30.000 smycken och beslag av guld, silver och brons har påträffats, och man tror att gården eller herrgården man hittat tillhörde den familj, som styrde över Uppåkra. Fynden av en bägare i guld, silver och brons och en glasskål anger att huset hade en speciell funktion. Sannolikt var det avsett för blot dvs. en form av offer och för ceremonier, när man höll stora fester. Det har då fungerat, som ett tempel eller kulthus. Runt kulthuset finns spår efter stora bostadshus, så kallat hallbyggnader.
Föreningsmedlemmarna fick en mycket trevlig och intressant visning av guiden Ulrika, som höll oss trollbundna med sin kunskap om vad som händer på denna unika utgrävning. Vinden tjöt och slog i tältduken runt utgrävningarna, men många var de frågor, som vi fick svar på denna kväll.
Efteråt bar det av till utställningshallen, där en del av de funna skatterna fanns till beskådande. Ännu fler, eller rättare sagt de flesta fynden, finns på Historiska Museet i Lund.
Kvällen avslutades i källaren, där det serverades kaffe och kladdkaka.
Göran Olsson
Höstutflykten år 2010 gick till Trumpetarbostället i Billinge den 7 september
Årets utflykt i september gick till det gamla trumpetarbostället i Hissbro, Billinge. Vi var 18 stycken medlemmar, som med fem bilar tog oss fram till Söderåsens sluttningar, där trumpetarbostället ligger sedan 1834.
Lennart Gunnarsson, som guidade oss runt sitt livsverk, trollband oss verkligen med sina kunskaper om historien runt Hissbro och alla byggnaderna, som blivit återskapade med varsamhet och noggrannhet.
Trumpetarbostället har en historia från 1200-talet, som visar att det ägdes av ärkebiskop Jacob Erlandsson och var en av sju huvudgårdar i Billinge, som blev i kung Fredriks IIIs ägor.
År 1693 blev gården trumpetarboställe under Norra Skånska Husarregementet. När enskiftet genomfördes i Billinge, med början år 1815, blev gården år 1834 flyttad till nuvarande plats.
Borgmästarhuset fick sitt namn efter borgmästaren i Karlshamn, som bosatte sig i huset på 1700-talet. Det plockades sedan ner år 1820 och återuppfördes i närheten av Herrevadskloster
för att sedan år 1994 inköpas av Lennart och Lotta Gunnarsson, för att åter flyttas tillbaka på sin nuvarande plats.
Gården har återfått sin 1700-tals stil och delar av den är nu ett allmogemuseum och öppet för allmänheten. I ena vinkeln finns möjlighet till boende för turister på sommaren.
Göran Olsson
.jpg)
för mer information se Trumpetarbostället i Billinge
Vårutflykten år 2009 gick till Kronetorps mölla i Burlöv den 19 maj
Vi var endast 11 personer, som denna dag deltog i utfärden, men vi som var på plats fick en intressant visning och guidning av Kronetorps mölla i Burlöv.
Våra guider, Göran Hagman och Kurt Andersson, berättade om Kronetorps mölla och dess historia. Vi fick lära oss att de första väderkvarnarna dök upp i Skåne redan på 1300-talet men att det var framförallt på 1800-talet som de blev vanliga inslag i landskapsbilden. Efter rundvandringen intogs medhavd fika utanför möllan. Avskrift av informationstavlor vid Kronetorps mölla
Genom ett partiellt enskifte 1791-1792 flyttades gården Burlöv nr 1 ut ifrån Burlövs by och förlades nordost om byn. Ägare till denna storgård var Carl Christian Cronsjö och gården fick därav namnet Kronetorp. 1834 övertogs gården av Malmösläkten Bergh. 1841 byggdes på begäran av patron Christian Bergh en stor mölla av holländartyp till gården. Möllan placerades på en höjd på ägorna där tre stora bronsåldersgravar ursprungligen funnits, de s.k. ”Darrhögarna”. 1842 byggdes en bostadslänga i två våningar (till vänster på bilden ovan) till möllan där mjölnaren och hans hustru bodde. Ofta hölls här gästgiveri för bönderna som väntade på att få sin säd malen. Kronetorps mölla malde ända fram till 1961 och var med det en av de sista möllorna som var i bruk i Skåne. 1971 förklarades möllan som byggnadsminne. I slutet av 1960-talet restaurerades möllan av dåvarande ägaren, Sven Uldall-Jörgensen. Möllan köptes 1976 av Burlövs kommun och sedan dess har kultur- och fritidsnämnden hand om verksamheten. Idag står Kronetorps mölla som ett kulturhistoriskt minne över den stora jordbruksutvecklingen som skett i området.
Darrhögarna
Möllehögen vid Kronetorps mölla är ett exempel på en gravhög ifrån bronsåldern. Gravar ifrån denna tid är ofta belägna på höjdkrön i landskapet. Genom att tydligt markera var man begravde sina släktingar hävdade man mark i området. Ursprungligen fanns tre högar på denna plats men idag finns endast en kvar. 1803 togs en av högarna bort av Kronetorpsgårdens ägare C. A. Cronsjö. I samband med bortschaktningen genomfördes en noggrann undersökning. I högen fann man en stenlagd yta avgränsad av en cirkel av stenar, en s.k. kantkedja. Innanför denna fanns ytterligare tre runda stenkretsar och en stenkista. Även ett skelett, en bronsurna med människotänder i och ett svärd av brons påträffades vid utgrävningen. 1841 blev den andra av högarna borttagen av patron Christian Bergh som byggde Kronetorps mölla på platsen för högen. Namnet Darrhögarna är första gången belagt i en lantmäteriakt av Arlöv 1702 där det står nämnt som ”Darhög Engen”. Enligt traditionell folktro ligger Hyby ätt begravd i högarna.
Britt Jarebrant
Vårutflykten år 2008 gick till Alnarps Lantbruksmuseum den 20 maj
Museets tillkomst.
År 1914 fyllde de skånska hushållningssällskapen 100 år. Av denna anledning anordnades i anslutning till Baltiska utställningen i Malmö ett jubileumslantbruksmöte och i en paviljong visades bland annat äldre skånska lantbruksredskap. Denna paviljong flyttades 1916 till Alnarp för att bli museum här och föremålen donerades till det dåvarande Alnarpsinstitutet.
Vi var ca 20 personer, som fick en intressant och härlig kväll i Alnarpsparken. Vår guide, Marie-Louise Rydén, berättade om Alnarps lantbruksmuseum och dess historia. Vi fick se många gamla lantbruksredskap, allt från handverktyg, som grepar och krattor, till plogar och andra redskap, som drogs av oxar. Många maskiner fanns också att titta på t.ex. ångmaskinen, traktorer, skördetröskor och betupptagningsmaskiner.
En del av museet visar olika generationer av mjölkningsmaskiner. Korna fick genomlida mycket för att man skulle komma fram till dagens högeffektiva mjölkningsmaskiner.
Efter visningen av museet blev det rundvandring i en del av parken. Vi fick se nyinplanterad vattensalamander och guldfiskar i dammen, blommande trädpion och magnolia, lukta på doftolvon, och se ett nyplanterat snödroppsträd och flera näsduksträd, som stod i blom och mycket mera.
Vi fick också reda på att det går att koka löksoppa på ramslöken, som växer vilt och frodigt i parken.
Efter rundvandringen i parken intogs medhavd fika utanför restaurangen med utsikt över slottet, näsduksträd och junimagnolia.
Britt Jarebrant
Guidad tur på Borgeby slott genomfördes den 24 april 2007
Vi var ca 20 – 25 personer, som fick en intressant och härlig kväll på Borgeby slott. Vår guide berättade om slottets historia. Riktigt hur gammalt
slottet är vet man inte. De arkeologiska grävningarna, som gjordes sommaren 1993 kommer troligen att innebära en omdatering.
Redan på 1000-talet fanns det en borganläggning i Borgeby. Den ersatte då en vikingatida ringborg från senare delen av 900-talet. Det fanns
troligen en kunglig myntsmedja där på den tiden eftersom man bl.a. funnit en myntvåg.
I början av 1100-talet fick ärkebiskopen i Lund Borgeby.
På 1300-talet fanns ett stuteri på Borgeby. Det omnämns i Ärkebiskop Karl Eriksens (död 1334) testamente. Under medeltiden och fram till 1536
var Borgeby ärkebiskopsborg. Efter reformationen drogs Borgeby åter in till kronan, varefter slottet kom att tillhöra olika adelssläkter.
Borgeby Slotts strategiska läge gjorde att borgen var viktig för både svenskar och danskar under stridigheterna om Skånes nationstillhörighet.
År 1452 nedbrändes Borgeby av svenskarna under Karl Knutsson och år 1678 av danskarna. Vid dessa två tillfällen resulterade aggressionerna mellan parterna i stor förödelse för Borgebys del.
I slutet av 1800-talet övertogs Borgeby av Hanna Larsdotter. Tillsammans med sin make, konstnären och författaren Ernst Norlind, gjorde Hanna Borgeby till ett känt kulturcentrum.
Idag finns ett museum med en konst- och personhistorisk exposé över deras tid tillsammans i slottets porttorn. Utställningen innehåller bl.a.
Ernst Norlinds ateljé och galleri.
Britt Jarebrant
Utflykten till Burlövs gamla prästgård den 12 september 2006
Vi samlades ca 25 personer till en mycket intressant kväll.
Jan Danielsson, Bara härads hembygdsförening, berättade om prästgården, som är byggd på 1700-talet, om hur man levde där förr i tiden, lite om vem som levde där och även lite om spökena.
Vi gick också genom alla rummen, som ännu idag, har den gamla inredningen kvar.
Tack till Jan Danielsson och alla ni, som mötte upp!
Britt Jarebrant